Jag har haft två första kärlekar. Eller förresten. Kanske tre. Nej. Två. För det är ju real love mellan två personer vi snackar nu. Eller? – Ja, så får det bli. Jag har haft två första kärlekar. Men jag ska ju bara skriva om den första, så här kommer den:

Min första, första kärlek hade jag i ett tidigt skede i livet. Jag var fyra år när jag började på det röda dagiset. Dagiset där han gick. Fredrik. Eller Fredde som kan faktiskt kallades för då, har jag för mig. Jag föll pladask. Eller ja… Vi föll pladask, kanske.
Hur kan jag då kalla honom för min första kärlek? – Jo, vi bestämde faktiskt att vi ska gifta oss, så att vi kunde leka Turtles när vi blev stora. Annars så var vi väldigt måna om varandra. När jag hade fått en tvål i adventskalenderpresent så fick han givetvis lukta på mina händer det första han gjorde när vi kom till dagis. Till exempel. Vi var kära i varandra i många år, men aldrig officiellt "ihop". Tror jag inte. 
Annars så har den här Fredriken, eller Fidde som han numera (=de senaste typ tolv åren) kallas, funnits i mitt liv sedan dess. Dock inte som en kärlek. Men likväl som en väldigt fin vän. Min äldsta vän. Det kan ingen ta ifrån oss. Love ya!